Senhöst
Ni får förlåta att jag inte har skrivit på så länge. Tiden går snabbt båda när man har roligt och när man har det tråkigt. Prinsen är nämligen fortfarande inte frisk. Han har en immunförsvarssjukdom som gör att hans immunförsvar attakerar sig självt. Vi vet inte vad det är som orsaker det men det kan vara reautism, cancer eller något helt ofarligt. Han ska precis avsluta en behandlig med antiinflammatoriskt som vi tycker enbart har gjort hon lite bättre. Nästa vecka ska vå på återbesök så då får vetrinären avgöra om han enbart är stel för att han är otränad eller för att han faktiskt har ont. Fingers crossed.
Med Daisy är det desstå bättre. Hon är numera den busigaste lilla hund man kan tänka sig som hela tiden hittar på bus. Inte nog med att hon under denna höst har lyckats förstöra varanda leksak, repat vårt TV-bord då hon hoppade upp för att leta efter något gott, lyckats äta från soporna, väckt oss varenda morgon med sitt gnäll, hon har dessutom spring bort från oss i skogen och gjorde oss sjuka av oro. Till slut hittade vi henne efter 3 timmars letande precis hemma i Flogsta, ca 1 mil bort från där hon försvann, kall och blöt fast i leran i ån. Snacka om att den hunden var lycklig när vi äntligen hittade henne.
Samtidigt finns det inte en hund som ger en så mycket kärlek. Hennes lycka när man kommer hem är rörande. Vi kallar henne sopsvansen eftersom det räcker att man tittar på henne för att hennes svans skall börja vifta som en sopborste. Varje morgon ska hon överösa en med slickar och gnäll och när Carine har hämtat henne från vår lägenhet har hon nästan vägrat att följa med eftersom hon väl har trott att hon inte ska få komma tillbaka.
Hon och Prinsen och nära som aldrig förr och jag skulle inte kunna tänka mig hur Prinsen måste ha haft det innan Daisy kom till hans liv. De sover tillsamans de busar tillsamans och de gör oss tokiga med sina upptåg tillsamans. De är bästa vänner helt enkelt.
Dock har Daisy även fått en pojkvän i Wille som hon har löjligt förälskad i. När Wille är med hänger stackars Prinsen inte med i deras vilda lekar uta brukar efter några tafatta försök lägga sig vid våra fötter med en leksak i munnen och med förhoppningen att kanske vi vill leka med honom. Jag tror att han helt enkelt för får ont av att leka med Wille som är både större, starkare och vildare än honom.
Jag och Daisy har även börjar på en hundkurs en några veckor tillbaka. Det går riktigt bra. Hon är nu riktigt lyhörd och vi jobbar på för fullt med alla komandon. Tyvärr är hon inte riktigt lika säger och trygg i sig själv som Prinsen utan är barnsligt rädd för allt nytt. Första besöket på hundkursen var en riktig plåga tyckte hon. Nu är sjövild och ska leka med alla de andra hundarna. Människorna är fortfarande lite läskiga, förutom Lena instruktören som alltid bjuder på korv. För att vinna Daisys hjärta är det nästan allt man behöver.
Även taxarna som Daisy inte alls förstod sig på i början tycker hon numera om. Nu kan Luna och Daisy leka riktigt fint.
Nu ska jag kila, men jag ska återigen försöka bli bättre på att skriva här. Inte minst för min egen skull. Ta hand om er!
Nä vi festade inte igår, vi lovar...
MMM jag vill äta upp den där smulan som ligger på kameran.....
Husse e bästa hundsängen visste ni inte det?
Matte väck mig inte med din kamera!!
Jag ska bita dig i örat!!
Då pussar jag dig tillbaka!
Med Daisy är det desstå bättre. Hon är numera den busigaste lilla hund man kan tänka sig som hela tiden hittar på bus. Inte nog med att hon under denna höst har lyckats förstöra varanda leksak, repat vårt TV-bord då hon hoppade upp för att leta efter något gott, lyckats äta från soporna, väckt oss varenda morgon med sitt gnäll, hon har dessutom spring bort från oss i skogen och gjorde oss sjuka av oro. Till slut hittade vi henne efter 3 timmars letande precis hemma i Flogsta, ca 1 mil bort från där hon försvann, kall och blöt fast i leran i ån. Snacka om att den hunden var lycklig när vi äntligen hittade henne.
Samtidigt finns det inte en hund som ger en så mycket kärlek. Hennes lycka när man kommer hem är rörande. Vi kallar henne sopsvansen eftersom det räcker att man tittar på henne för att hennes svans skall börja vifta som en sopborste. Varje morgon ska hon överösa en med slickar och gnäll och när Carine har hämtat henne från vår lägenhet har hon nästan vägrat att följa med eftersom hon väl har trott att hon inte ska få komma tillbaka.
Hon och Prinsen och nära som aldrig förr och jag skulle inte kunna tänka mig hur Prinsen måste ha haft det innan Daisy kom till hans liv. De sover tillsamans de busar tillsamans och de gör oss tokiga med sina upptåg tillsamans. De är bästa vänner helt enkelt.
Dock har Daisy även fått en pojkvän i Wille som hon har löjligt förälskad i. När Wille är med hänger stackars Prinsen inte med i deras vilda lekar uta brukar efter några tafatta försök lägga sig vid våra fötter med en leksak i munnen och med förhoppningen att kanske vi vill leka med honom. Jag tror att han helt enkelt för får ont av att leka med Wille som är både större, starkare och vildare än honom.
Jag och Daisy har även börjar på en hundkurs en några veckor tillbaka. Det går riktigt bra. Hon är nu riktigt lyhörd och vi jobbar på för fullt med alla komandon. Tyvärr är hon inte riktigt lika säger och trygg i sig själv som Prinsen utan är barnsligt rädd för allt nytt. Första besöket på hundkursen var en riktig plåga tyckte hon. Nu är sjövild och ska leka med alla de andra hundarna. Människorna är fortfarande lite läskiga, förutom Lena instruktören som alltid bjuder på korv. För att vinna Daisys hjärta är det nästan allt man behöver.
Även taxarna som Daisy inte alls förstod sig på i början tycker hon numera om. Nu kan Luna och Daisy leka riktigt fint.
Nu ska jag kila, men jag ska återigen försöka bli bättre på att skriva här. Inte minst för min egen skull. Ta hand om er!
Nä vi festade inte igår, vi lovar...
MMM jag vill äta upp den där smulan som ligger på kameran.....
Husse e bästa hundsängen visste ni inte det?
Matte väck mig inte med din kamera!!
Jag ska bita dig i örat!!
Då pussar jag dig tillbaka!
