corken

Jag tror jag ska lägga ned bloggen nu. Tiden finns inte med nytt jobb och ny stad. Kanske återkommer jag snart på annat vis med ny form. Farväl cyberspace!

Sista dan på jobbet idag. Jag är trött på Citek och jobbiga föräldrar, jag längtar efter sommarlov och en ny lägenhet med tvättmaskin och riktigt kök. Men tjejerna... nej, fan, det hugger i mitt hjärta när jag tänker på mina kära som har blivit min familj här. KLV var här ikväll (minus en person på västkusten och en annan som inte är medlem längre). Det var så underbart som det alltid är med dem, det var snack, skratt, gråt, te och promenad. Fan vad jag älskar dem. Och så de andra här i stan som jag tagit farväl av de senaste dagarna.... de som jag hade velat ge mer tid, som jag hade velat lära känna bättre, som e så underbara och fina. Men nu e tiden ute och den enda kvar är min kära C som jag inte ska ta farväl äv riktigt än.

Det kommer verkligen svida i hjärtat

min abosluta tid på året. Nu blommar syrenen för fullt så njut, för det gör jag :)

Nu ska jag laga mig lite fisk med lime och chili... mums

Snart flyttar vi från Uppsala.. jo det e sant. Linus har egentligen redan tagit farväl och farit till Skåne. Jag har några veckor kvar och försöka ta färval i god takt. Men hur tar man egentligen farväl till fem år av sitt liv? Jag kommer inte sakna min vänner, jo, men dem kan jag ju alltid träffa igen, hälsa på, krama om och känna... men hur säger man färväl till en känsla, en stämmning? Hur säger man farväl gator, en vind, ett ljus? Hur säger man farväl till sina vanor? Det som gör mitt liv här i Uppsala?

Vi gjorde ett försök iallafall, sista helgen tillsamans tog vi cyklarna och cyklade runt. Besökta gamla och nya platser. Bland annat Botaniska som vi pratat om sen vi flytta hit. Jag vet inte om Linus var redo att åka, men jag är glad för att jag har några veckor till på mig.

Tulpanerna på botaniska var fantastiska. Vi kunde inte få nog av dem...




Sen kom vi in i det varma växthuset.




BYE UPPSALA!!!!!

Daisy är ganska bra på att visa sin kärlek. Sä här känns det...




Och så här ser det ut utifrån....



Jag blir lite varm i hjärtat när jag ser dessa bilder. Linus är ju i Skåne nu och jag saknar honom så mycket. Men det e kort och snart är familjen samlad igen. :)

Hur ska jag egentligen dummera senaste månadens händelser? Hmmm, jag tror jag gör flera nya inlägg på en gång faktiskt, för det har hänt en hel del... Jag börjar med denna tårta som vi åt dagen efter Prinsens födelsedag. Vi människor måste ju också få något gott när djuren fyller år... dessutom finns det inga tillfällen som e fel för tårta....:) Cake is life!

 

Idag fyller Prinsen och hans syskon tre!!! Kan ni tänka er vad tiden har gått fort??? Det var ju bara nyss han var en liten valpis…L Idag är han en fullvuxen kille som dessutom börjar bli riktigt frisk igen. Imorgon är exempelvis sista kortison-dagen, så nu får vi be till de högre makterna att han inte får återfall. Men just nu mår han iaf. Jättebra och det är jag så glad för.

Prinsen 5 veckor

Prinsen 3 år

 

 

Givetvis blev Prinsen firad med tårta, och även lillasyster fick sig en munsbit.

"Var e min tårta??"

"där e den!"

 

" Gött"

Hej svej!!

 

Daisy gör sig bra bland blommor :)




















Visst e hon världens sötaste?

Hej hopp!

Nu har Lotta haft mycket för sig igen, då får hon dåligt med tid att uppdatera. Så e det helt enkelt. Men nu tänkte jag iallfall försöka mig på en update. Det har ju blivit maj och så hemskt mycket har inte hänt mer än att blommorna har blommat ytterligare.



Deijsan tycker också om blommor, mest maskrosor som hon vill äta. Men även andra blommor duger...



Men idag när vi promenerade i parken hände det något mer häftigt än att blommorna har börjat blomma, först förstod inte hundarna vad det var men hemskt spännande var det....

"Vad är det???"


"????"


"Hästar!!!!"


Hästarna var i här för att ploga upp en del av marken så de som vill ska kunna odla mat. Projektet är lett av några sköna miljönissar som kallar sig "flogsta food". Hade vi inte flyttat till sommaren hade vi säkerligen blivit en i gänget. Vem vill inte skörda sin egen potatis? ;)

De hette Jack och Edda.




När jag blir stor ska jag ha mig en nordsvensk som den till höger, den påmminer mig om gamla Penny (R.I.P.) som var min älskling på Irland. Vi kallade henne för "Hålet" eftersom hon andades genom ett metallrör som de satt dit i halsen. Detta gjorde att hon lät mer som Darth Vader än en häst, och luktade mer Gollum än hö, men världens finaste var hon- min lilla Penny.

Föresten tyckte Prinsen att hästarna var stenkul så han kommer nog gilla att ha hästar i familjen,  men när vi tittade på plogningen och pratade om hästar  tittade Daisypå mig som att fråga: " vad ska detta vara bra för?"



Ja vi får väl se vad framtiden har i sina händer helt enkelt :).

Hellooo!

Visst e det härligt att våren är här? Man blir så lycklig, sen att det snöade lite igår igen, ja det är ju en annan femma.

Det var ett tag sen jag skrev och sen sist har det hänt en hel del. Först blev Prinsen sämre igen, :( hujedamej, och vi for till Skåne över påsk. I Uppsala vid den tidpunkten var det fortfarande supermycket snö, trots att det börjat smälta. Att komma till ett snöfritt vår-Skåne var nog precis vad Prinsen behövde för efter lite vila blev han bra igen. Nu mår han som en prins igen, och vi kämpar på med att bygga muskler. ( vi går fortfarande på vattentramp 1 g/veckan).

Annat på hundfronten är väl att Daisy har kommit in i sin jobbiga tonårsperiod just nu. Hon lyssnar dåligt och springer iväg, äter skit och äckel när hon för tillfälle och envisas om att väcka oss tidigt på morgonen genom att springa fram och tillbaka i lägenheten. Antagligen väcker hon grannen undertill också och snart äter hon väl upp våra skor också... SUCK.

Dejsan har dock blivit smal! Jag skojar inte, minns ni att hon vägde 16,7 kg!!! nu väger 15,0 kg.... tjihooooooo!! och Prinsen väger 15,3 kg, vilket betyder att han gått om syrran. Det märks verkligen att hon njuter av att vara lättare, hon orkar mer och är kvickare i steget (hon är ju fortfarande superlångsam om man jämför med hur prinsen brukade va). Så beach 2010! se upp för puddingen Daisy!!

Och så blommar skogen av blåsippor och balkongen har blivit vårfin.... ja underbart är det just nu!

Idag har vår uppfödare varit här och det var underbart att få träffa hennes lilla gäng igen. Här kommer en lite bilder från dagen...

Först hela gänget (-Prinsen som fick stanna hemma) Från vänster: Vilda, Hedvig, Cofie, Daisy och längst fram Begonia.






Och så plastsyrran Hedvig som e en fluff! Visst e hon söt?











Och så Mamma Vilda med sin son Prinsen.







Och sist men inte minst veteranen Cofie, Daisys pappa!

Ni vet väl att Daisy har en pojkvän? Wille heter han och är den ståtligaste Corgi man kan tänka.

Han har en riktigt fin steg som får Daisy på fall.



Och så kan man springa ifatt med honom.



han också väldigt bra på att brottas...


men mest av allt är han söt...

Jag måste berätta om vår lilla Pingla här hemma. Satt häromdagen och tittade på valpbilder på Prinsen och insåg plötsligt att jag ju inte har en aning om hur vår lilla pingla såg ut som liten valp, efter lite eftersökningar i fantastiska cyberspace har jag dock lärt mig så mycket mer om Daisy och hennes familj. Tänkte därför passa på att berätta för er lite mer om henne.

Daisy föddes i juni 2008 och hennes namn är Wildcar’ds Made By Misstake, hon är nämligen ett litet misstag som bestämde sig för att komma till jorden trots att hennes ägare Ia inte hade planerat det. Daisys mamma heter Vilda eller Wildcard’s Kofiebean (samma mamma som Prinsen alltså) och Daisys pappa heter Cofie eller SUCH Edison Cofie V D Bockmühle. 


Cofie som valp


Vilda


Cofie igen: Visst e Daisy lik pappa Cofie som valp?

Vilda med Daisy och hennes syskon

Eftersom Daisy och hennes syskon (som heter Cockie, Sally, Mindy, Mark och Mingrid) inte va planerade fick Marie (http://www.kennelceciklas.se/) ställa upp så det är där som Daisy växte upp som valp. På Internet hittade jag dessa underbara bilder på Daisy som valp.

 

Jag fann även dessa bilder på hennes syskon.....


Mindy: Visst ser hon ut som en blandning av Daisy och Prinsen?


Mark?


Mindy och Sally

Migrid, Mindy och Sally

Cookie (Kakan)


Migrid: Prinsen blick inte sant?


En del av familjen: Sally, Pappa Cofie, Mindy, Mamma Vilda och Migrid

Här är en bild på Daisy när hon var ca 10 månader, med vad jag tror den gamla ägaren och mamma Vilda.


" Hjälp, Mamma e läskig"

Jag har tagit bilderna från (http://lillatessi.blogg.se/;http://, teddilyns.blogspot.com/; http://www.wildcardskennel.se/, http://www.teddilynskennel.se/ ) Säg till om någon känner att jag snott dem, då tar jag bort dem.

Idag var min sista dag på jobbet. SNYFT. Nu e man nästan arbetslös igen, och jag känner paniken växa inför hösten ovisshet. Jag har ju börjat söka jobb, men det är tyvärr inte mycket att söka. Vi får hålla tummarna helt enkelt. Annars blir det som ett ändå långt sommarlov för min del, fast ett tråkigt sommarlov utan solsken och när man inte kan göra något eftersom man är så fattig. Nä, måtte jag få ett någorlunda jobb, då e jag nöjd.

I alla fall tänkte jag berätta om mina underbara elever. De hade köpt en chokladask till mig och skrivet ett kort som tack för denna tiden som de överlämnade till mig idag. Jag blev så himla rörd och glad så att jag nästan började lipa. Sen blev det värsta kramkalaset och alla ställde sig på led för att krama om mig. Det kändes som om när man var liten. Ni vet när det var skolavslutning och man hade samlat in lite pengar för en blomma (med klassföräldrarnas hjälp förståss) till fröken, som man skulle sakna så mycket, nu när det var sommarlov. Och så stod alla där på rad för att få krama om henne, och några grät (inte alla, för alla gillade inte vår fröken så mycket, hon var väldigt sträng och hade alltid näsan i vädret). Nu var det plötsligt JAG som var den där fröken. Och det var fantastiskt. Tro mig.

På vägen hem funderade jag på alla gamla lärare som man har älskat och avgudat genom åren. Jag minns M. som höll ett tal till oss när vi slutade nian och som grät floder när han gjorde det fast han var en hård militär, jag minns också en annan som vi i gymnasiet älskade så mycket och alltid gav så fina presenter (en guldlänk minns jag exempelvis, ha ha, ni vet en sån där som ser ut att sitta på en mustig grek, inget ont om mustiga greker, men ni fattar), Jag minns också när jag upptäckte baksidan. Det var när jag för några år sedan befann mig på efterfest hos en gammal lärare som vi sprungit in i på krogen. Och jag minns hur vi på efterfesten, fulla och glada, satt och åt upp en massa choklad som han hade fått av sina elever. Och så såg jag hur en massa presenter han fått liksom bara låg slängda överallt i lägenheten, precis som om han inte brydde sig om alla dessa elevers slit och tankar bakom chokladen, korten och snusdosorna i silver. Antagligen var det inte så, antagligen var han jätte glad över dem, men det måste ju vara ganska tjatigt genom åren att alltid få fotbollar i choklad och snaps-glas med sverige-flaggor på. Och att alltid behöva hålla masken, ”oooohh vilken fin glasvas, en sån har jag aldrig sett förut. TACK”. För som elev tänkte man ju aldrig på det där, att ens lärare antagligen hade hela huset fullt av Tack-kort och aladdin-askar som de aldrig ätit upp. Man tänkte ju liksom bara att man ville visa sin uppskattning. För någon stans är det ju ändå tanken som räknas, att ens elever faktiskt har ansträngt sig, och det hoppas jag att jag aldrig glömmer, hur många gånger jag än kommer få saker som jag redan fått förut. ” Tack underbara elever för nobless-asken, jag äääälskar nobless” (jag gillar inte nobless). Och ag hoppas att jag aldrig låter mina fulla vänner äta upp den helt nonchalant.

Sanningen är att idag är jag faktiskt glad för att det är första gången som jag har fått något av några elever. Och jag är så himla GLAD över min aladdin-ask, över att de ansträngt sig så mycket och för att de faktiskt genuint verkar ha gillat mig. TACK TACK mina underbara elever! Jag kommer sakna er med!

Idag var vi på vattentramp som vanligt och denna gång fick Dejan följa med så att vi kunde väga henne. Sist (för ca 2 veckor sedan) vägde hon 16,7 och idag vägde hon 16,3 alltså en viktminsking på ett halvt kilo! Tjihooo!

Det lustiga var att vi även vägde Prinsen igen och han har gått upp ett halv kilo på samma tid och väger numera 15,1 så  han har tagit över Daisys vikt, Snällt va?

Så är en jobbig vecka äntligen slut. Sällan har det varit så mycket på en gång och i fredags somnade jag som en stock framför TV’n, både av fysisk och psykisk utmattning. Helgen har i och för sig varit toppen med tjejeftermiddag med Cissi och Kicki i fredags och Stockholm igår med Ida. Vädret har varit toppen och jag och Ida satt på Dramatens trappa där vi lapade sol, snacka skit, kollade på brats och drack ramlösa. Det e grejor det.

Idag har jag varit med Carine i skogen, men jag gjorde en felbedömning trodde att stigarna skulle ha varit upptrampade vid det här laget. Det visade sig att jag hade helt fel och nedanför Kung Björns Hög nånstans fastnade vi i snön som gick oss upp till knäna. Carine sa att hon aldrig skulle låta mig välja runda på vintern igen och jag kan knappast klandra henne.

Idag har jag och Linus även hunnit med att göra om lite här hemma. Prinsen får ju inte gå på hala golv med sina dåliga leder, så vi har tagit upp lite gamla mattor från källaren som nu är hela längenheten full av dem. Hundarna var sjukt nöjda och det blev faktiskt ganska mysigt måste jag säga. Vi har även införskaffat oss lite nya kuddar så lägenheten är en enda stor färgpalett just nu, riktigt najs alltså. ( Kolla in nedan) 

 

Förutom detta har vi bara latat oss hela dagen, kollat på matiné, löst korsord och druckit kaffe, alltså allt sånt man ska göra på söndagarna för att ladda batterierna

Annat som har hänt sen sist är att Prinsen har gått upp ca 2 hg i muskler sen vi började med rehabiliteringen. Starkt jobbat Prinsen! (applåder) Daisy har dock blivit en riktig tjockis och väger alldeles för mycket (buhhhh). Så det e hårdbantning för damen och fortsatt upptrappning av träning för Prinsen som gäller. Förhoppningsvis kan vi få dem båda i ”good shape” till våren.

Man kan ju fråga sig varför Daisy har blivit lite rund? Jag tror jag hittat svaret på dessa bilder:

1. Hon är lat



2. Hon är ALLTID hungrig



3. Hon sover helst



Nu ska jag sluta mobba min lilla goding, som är den sötaste tjejen i världen. puss