corken

Vänner för evigt

Våra vovvisar stormtrivs tillsamans det ska ni veta. Daisy har tuffat till sig nu och försöker ideligen få igång Prinsen. Prinsen har dock fortfarande halt :( så han får inte busa med henne så mycket som han hade velat. Nu ska vi till vetrinären igen nästa vecka för blodprov och tester. Vi får hoppas att det inte är något alvarligt.

Igår hade vi dock en otroligt mysig dag, det regnade hela dagen här hemma i Uppsala. Det var inget litet regn heller utan det vräkte verkligen ner. Men har man hund så har man så det var bara på med gummistövlar och regrock och så ut i skogen. När vi kom hem var vi trots regnkläder sura in på skinnet.  Efter det att vi fått på oss rena kläder fick jag en såndär myskänsla som man bara får av att sätta på sig något torrt efter att ha varit blöt, en såndär känsla man alltid fick när man var liten.  Så jag fick lust till att baka. Jag bakar i regel aldrig, så det fick bli det enklaste jag kunde komma på: scones såklart (!)






Hur kan något så enkelt smaka så gott? Till sconsen blev det ingefäramarmelad och aprikoser som jag värmt i micron med socker...MUMS!
 
Visst längtar man lite till hösten ändå och dagar som dessa?

Nu har den lilla blomman varit hos oss i några dagar och det har verkligen gått över förväntan. Hon har redan lärt sig en massa nya kommandon och hon har verkligen anpassat sig väl.

Det är också kul och se hur olika hon och Prinsen är. Daisy är för det första mycket lugnare och trivs bäst med att bara få vara nära och ligga och gosa. Så när Prinsen vill busa då vill Daisy mysa.

Andra roliga grejor är:

• När hon och Prinsen leker (och de gör de ofta) så låter hon hon som Chewbacca i Star Wars ( jag är seriös) och de brottas mest.
• När hon går så hasar hon tassarna efter sig så det låter som hon har mokasiner på sig.
• Hennes svans är kort och tjock (ser ut som en morot) och så fort man säger hennes namn så vifftar hon på den.
• Hon är ett matvrak och övervinner ALLA sina rädslor när man lockar henne med mat.
• Hon är ett levande hinder och lägger sig hela tiden som en kloss där man ska gå. När vi är ute och går, går hon också in i ens ben så att man snubblar.
• Hon är lite rädd för mörker, där finns det mycket spöken.
• Hon ser ut som en liten knubbsäl ( världens sötaste dock)

Sommaren lider nu mot sitt slut och jag funderade lite på hur jag ska summera den. Som ni vet har ju Prinsen levt som en vagabond i sommar och som den äkta vagabond han är har han även dragit på sig en hel del krämpor. Först var det loppor som invaderade Prinsens päls och inte långt efter lopporna var borta blev han halt. Han går nu på smärtstillande och har koppeltvång i tre veckor...:( Vi får dock hoppas att det funkar så att lillkillen snart blir bra.



Vad som har varit mer positivt är ju att Prinsens halvsyster nu äntligen har kommit till oss. Vi var i Rimbo igår och plockade svamp med Ia och hennes hundar och kom sedan tillbaka till Uppsala med både en korg full av svamp och en hund vid namn Daisy. Man kan säga att skogen verkligen bar på guld igår.



Prinsen och Daisy är hitintills oskiljaktiga och den första natten gick över förväntan med två hundar som sov i varsin hundsäng på golvet. Nu får vi bara hoppas att Prinsen klarar att hålla ut och inte busa för mycket, så att hans lilla tass kan bli bra igen.