corken

Idag har vår uppfödare varit här och det var underbart att få träffa hennes lilla gäng igen. Här kommer en lite bilder från dagen...

Först hela gänget (-Prinsen som fick stanna hemma) Från vänster: Vilda, Hedvig, Cofie, Daisy och längst fram Begonia.






Och så plastsyrran Hedvig som e en fluff! Visst e hon söt?











Och så Mamma Vilda med sin son Prinsen.







Och sist men inte minst veteranen Cofie, Daisys pappa!

Ni vet väl att Daisy har en pojkvän? Wille heter han och är den ståtligaste Corgi man kan tänka.

Han har en riktigt fin steg som får Daisy på fall.



Och så kan man springa ifatt med honom.



han också väldigt bra på att brottas...


men mest av allt är han söt...

Jag måste berätta om vår lilla Pingla här hemma. Satt häromdagen och tittade på valpbilder på Prinsen och insåg plötsligt att jag ju inte har en aning om hur vår lilla pingla såg ut som liten valp, efter lite eftersökningar i fantastiska cyberspace har jag dock lärt mig så mycket mer om Daisy och hennes familj. Tänkte därför passa på att berätta för er lite mer om henne.

Daisy föddes i juni 2008 och hennes namn är Wildcar’ds Made By Misstake, hon är nämligen ett litet misstag som bestämde sig för att komma till jorden trots att hennes ägare Ia inte hade planerat det. Daisys mamma heter Vilda eller Wildcard’s Kofiebean (samma mamma som Prinsen alltså) och Daisys pappa heter Cofie eller SUCH Edison Cofie V D Bockmühle. 


Cofie som valp


Vilda


Cofie igen: Visst e Daisy lik pappa Cofie som valp?

Vilda med Daisy och hennes syskon

Eftersom Daisy och hennes syskon (som heter Cockie, Sally, Mindy, Mark och Mingrid) inte va planerade fick Marie (http://www.kennelceciklas.se/) ställa upp så det är där som Daisy växte upp som valp. På Internet hittade jag dessa underbara bilder på Daisy som valp.

 

Jag fann även dessa bilder på hennes syskon.....


Mindy: Visst ser hon ut som en blandning av Daisy och Prinsen?


Mark?


Mindy och Sally

Migrid, Mindy och Sally

Cookie (Kakan)


Migrid: Prinsen blick inte sant?


En del av familjen: Sally, Pappa Cofie, Mindy, Mamma Vilda och Migrid

Här är en bild på Daisy när hon var ca 10 månader, med vad jag tror den gamla ägaren och mamma Vilda.


" Hjälp, Mamma e läskig"

Jag har tagit bilderna från (http://lillatessi.blogg.se/;http://, teddilyns.blogspot.com/; http://www.wildcardskennel.se/, http://www.teddilynskennel.se/ ) Säg till om någon känner att jag snott dem, då tar jag bort dem.

Idag var min sista dag på jobbet. SNYFT. Nu e man nästan arbetslös igen, och jag känner paniken växa inför hösten ovisshet. Jag har ju börjat söka jobb, men det är tyvärr inte mycket att söka. Vi får hålla tummarna helt enkelt. Annars blir det som ett ändå långt sommarlov för min del, fast ett tråkigt sommarlov utan solsken och när man inte kan göra något eftersom man är så fattig. Nä, måtte jag få ett någorlunda jobb, då e jag nöjd.

I alla fall tänkte jag berätta om mina underbara elever. De hade köpt en chokladask till mig och skrivet ett kort som tack för denna tiden som de överlämnade till mig idag. Jag blev så himla rörd och glad så att jag nästan började lipa. Sen blev det värsta kramkalaset och alla ställde sig på led för att krama om mig. Det kändes som om när man var liten. Ni vet när det var skolavslutning och man hade samlat in lite pengar för en blomma (med klassföräldrarnas hjälp förståss) till fröken, som man skulle sakna så mycket, nu när det var sommarlov. Och så stod alla där på rad för att få krama om henne, och några grät (inte alla, för alla gillade inte vår fröken så mycket, hon var väldigt sträng och hade alltid näsan i vädret). Nu var det plötsligt JAG som var den där fröken. Och det var fantastiskt. Tro mig.

På vägen hem funderade jag på alla gamla lärare som man har älskat och avgudat genom åren. Jag minns M. som höll ett tal till oss när vi slutade nian och som grät floder när han gjorde det fast han var en hård militär, jag minns också en annan som vi i gymnasiet älskade så mycket och alltid gav så fina presenter (en guldlänk minns jag exempelvis, ha ha, ni vet en sån där som ser ut att sitta på en mustig grek, inget ont om mustiga greker, men ni fattar), Jag minns också när jag upptäckte baksidan. Det var när jag för några år sedan befann mig på efterfest hos en gammal lärare som vi sprungit in i på krogen. Och jag minns hur vi på efterfesten, fulla och glada, satt och åt upp en massa choklad som han hade fått av sina elever. Och så såg jag hur en massa presenter han fått liksom bara låg slängda överallt i lägenheten, precis som om han inte brydde sig om alla dessa elevers slit och tankar bakom chokladen, korten och snusdosorna i silver. Antagligen var det inte så, antagligen var han jätte glad över dem, men det måste ju vara ganska tjatigt genom åren att alltid få fotbollar i choklad och snaps-glas med sverige-flaggor på. Och att alltid behöva hålla masken, ”oooohh vilken fin glasvas, en sån har jag aldrig sett förut. TACK”. För som elev tänkte man ju aldrig på det där, att ens lärare antagligen hade hela huset fullt av Tack-kort och aladdin-askar som de aldrig ätit upp. Man tänkte ju liksom bara att man ville visa sin uppskattning. För någon stans är det ju ändå tanken som räknas, att ens elever faktiskt har ansträngt sig, och det hoppas jag att jag aldrig glömmer, hur många gånger jag än kommer få saker som jag redan fått förut. ” Tack underbara elever för nobless-asken, jag äääälskar nobless” (jag gillar inte nobless). Och ag hoppas att jag aldrig låter mina fulla vänner äta upp den helt nonchalant.

Sanningen är att idag är jag faktiskt glad för att det är första gången som jag har fått något av några elever. Och jag är så himla GLAD över min aladdin-ask, över att de ansträngt sig så mycket och för att de faktiskt genuint verkar ha gillat mig. TACK TACK mina underbara elever! Jag kommer sakna er med!

Idag var vi på vattentramp som vanligt och denna gång fick Dejan följa med så att vi kunde väga henne. Sist (för ca 2 veckor sedan) vägde hon 16,7 och idag vägde hon 16,3 alltså en viktminsking på ett halvt kilo! Tjihooo!

Det lustiga var att vi även vägde Prinsen igen och han har gått upp ett halv kilo på samma tid och väger numera 15,1 så  han har tagit över Daisys vikt, Snällt va?

Så är en jobbig vecka äntligen slut. Sällan har det varit så mycket på en gång och i fredags somnade jag som en stock framför TV’n, både av fysisk och psykisk utmattning. Helgen har i och för sig varit toppen med tjejeftermiddag med Cissi och Kicki i fredags och Stockholm igår med Ida. Vädret har varit toppen och jag och Ida satt på Dramatens trappa där vi lapade sol, snacka skit, kollade på brats och drack ramlösa. Det e grejor det.

Idag har jag varit med Carine i skogen, men jag gjorde en felbedömning trodde att stigarna skulle ha varit upptrampade vid det här laget. Det visade sig att jag hade helt fel och nedanför Kung Björns Hög nånstans fastnade vi i snön som gick oss upp till knäna. Carine sa att hon aldrig skulle låta mig välja runda på vintern igen och jag kan knappast klandra henne.

Idag har jag och Linus även hunnit med att göra om lite här hemma. Prinsen får ju inte gå på hala golv med sina dåliga leder, så vi har tagit upp lite gamla mattor från källaren som nu är hela längenheten full av dem. Hundarna var sjukt nöjda och det blev faktiskt ganska mysigt måste jag säga. Vi har även införskaffat oss lite nya kuddar så lägenheten är en enda stor färgpalett just nu, riktigt najs alltså. ( Kolla in nedan) 

 

Förutom detta har vi bara latat oss hela dagen, kollat på matiné, löst korsord och druckit kaffe, alltså allt sånt man ska göra på söndagarna för att ladda batterierna

Annat som har hänt sen sist är att Prinsen har gått upp ca 2 hg i muskler sen vi började med rehabiliteringen. Starkt jobbat Prinsen! (applåder) Daisy har dock blivit en riktig tjockis och väger alldeles för mycket (buhhhh). Så det e hårdbantning för damen och fortsatt upptrappning av träning för Prinsen som gäller. Förhoppningsvis kan vi få dem båda i ”good shape” till våren.

Man kan ju fråga sig varför Daisy har blivit lite rund? Jag tror jag hittat svaret på dessa bilder:

1. Hon är lat



2. Hon är ALLTID hungrig



3. Hon sover helst



Nu ska jag sluta mobba min lilla goding, som är den sötaste tjejen i världen. puss