corken

Puh! vilken dag! inte nog med att man vaknade med en lätt huvudvärk efter gårdagskvällens öl- och ciderdrickande, idag var det dessutom dags för den fruktade storstädningen som mina föräldrar har tjatat om hela våren. Jag hade fuskstartat lite och trodde detta skulle gå på ett kvick, men puh så mycket mer det var att göra.

Alla vindar skulle tömmas, alla gamla lådor och påsar med grejor skulle packas upp och noga övervägas om de skulle hamna i släng- eller sparahögen. Samtidigt skulle jag tömma mitt gamla flickrum på alla gymnasieminnen och även där ta beslutet vad som skulle slängas eller sparas. Under dagen som gått har jag kommit till insikt med att:

1. det är jobbigt att storstäda.
2. man har för mycket grejor.
3. jag är alldeles för sentimental för att kunna städa på detta vis. Vill gärna spara varenda liten pappersbit från barndomen/ungdomstiden.
4. jag sparar och har sparat på alldeles för mycket skit.
5. och viktigast av allt- det är bättre att komma överens om innan om hur man skall gå tillväga när man storstäda. Skall vi skicka vissa grejor till loppis? Hur mycket skall vi källsortera? Var är högarna/påsarna för de olika källsorteringskategorierna? Och när skall vi äta?

Dessa insikter låter väl inte särskilt förvånande och jag tänkte dessutom på allt detta innan, men ändå blev jag sjukt förvånad över allt skit jag samlat på mig och alla minnen som dock upp, och även om vi försökte lägga upp en strategi innan vi började städa så var det så sjukt mycket grejor?. Blääää.

Mitt i allt kommer mamma dessutom på att ikväll är vår sista kväll att käka och hänga tillsammans i familjen och efter ett stort bråk om diverse familjeangelägenheter kändes det inte särskilt kul att behöva dissa familjen för Lailas grillfest. Så flickorna får klara sig utan mitt marshmallow -shottande ikväll, vilket jag är säker på att de klarar helt galant.

Linus är tillbaka i lägenheten i Uppsala och berätta i telefonen att vår ?lyckliga lotta? till vår stora sorg var stendöd- och då menade han verkligen stendöd. ? Den var liksom kolsvart och inte ett endaste löv fanns kvar?. ?Lyckliga Lotta? är vår annars så lyckliga älsklingsblomma som med sina ceriserosa blommor varit får älskling hela våren. Trots att vi ställt in alla blommorna i badkaret och ställt dörren på glänt var hon alltså nu stendöd. Vi sörjer stort.

Annan information som kanske kan intressera dig kära läsare är att Linus tydligen har fått en vaxpropp och funderar på att kontakta läkaren imorgon, detta efter mina varningar då jag själv en gång i tiden fick åka till akuten för samma åkomma. Vaxproppar är inte att leka med gott folk.

Nu skall det bli krubb och imorgon mer storstädning. God natt!