corken

Som hundägare möter man förr eller senare på otrevliga djur som fästingar, i hundens päls. Visst har jag sett och haft fästingar själv, men med tanke på att Uppsala ligger i den zon i landet där man lätt får TBC eller andra hemska sjukdomar så blir man ju lite skraj. För att slippa att ens lilla älskling skall få dessa blodsugare så finns det en hel uppsjö av produkter att köpa på hundmarknaden, allt ifrån halsband fullproppade med kemikalier till spray med rosmarin. Men att sätta ett halsband på Prinsen som man måste ta av då han badar ” annars kan vattenorganismerna i vattnet dö” känns ganska äckligt, och de mer miljövänliga alternativen med örter luktar ju så starkt att man blir alldeles hög…. så ja, vad skall man egentligen göra? Redan förra sommaren hörde jag dock talas om ett alternativ som lät helt skumt men som jag nu har bestämt mig för att testa, nämligen att låta hunden bära ett bärnstenshalsband. Lät lite mycket hokus pokus för mig men efter att ha sökt lite på Internet och talat med flera hundägare som testat metoden måste jag säga att jag böjar tro på magin med bärnsten. Magin ligger helt enkelt i att det skapas en form av statisk elektricitet när bärnstenen gnuggar emot hundens päls, något som de lilla krypen inte alls gillar, det funkar alltså inte för människor tråkigt nog. Jag hittade sedan en sida på Internet där man kan beställa dessa halsband (http://www.elvingsson.com/),  men man är väl inte Lotta för inget så idag gjorde jag ett eget till min lilla korv och här nere kan ni se resultatet… måste säga att jag blev väldans nöjd själv. de svarta pärlorna är vanliga indianpärlor och "rosetten" som ni ser är ett elasitiskt band så att jag kan dra den över huvudet på honom. Jag anväände mig utav en grov dubbel fiskelina så nog borde det hålla ett tag ...Nu återstår det bara att se om det funkar....:)