corken

Vaknade med jambisk vers i huvudet, som i en mardröm räknade jag takter och versfötter i ett halvvaket stadie tills jag var klarvaken. Så kan det gå när man ska lära sig något helt nytt inför en lektion. Puh, de senaste veckorna har minst sagt varit intensiva.

Jag kravlade upp ur sängen med ett tungt huvud, en påminnelse om gårdagens fest och de senaste nätternas få timmar av sömn. Det var när jag stod i badrummet och borstade tänderna, vilket gjorde att jag genast kände mig bättre till mods, som jag insåg att jag försovit mig. ”Helvete! Jag ska ju käka brunch på V-dala om en halvtimme”. Paniken var ett faktum. Fem minuter senare möttes jag förvånat av solen. Cykeln som jag använde för bara några dagar sedan var begravd under en halvmeter snö. Jag blev förfärad när jag insåg att jag skulle behöva cykla igenom all denna snö men som tur var så hade Uppsala kommun gjort sitt jobb och jag blev förvånad över hur bra plogat det var. Förutom en smärre halkning vid Hotell Muttern så klarade både jag och cykeln färden.

Lite senare stod jag i kön till V-dala. Sjukt andfådd och påpälsad för att klara kylan. Dessutom sken solen och när jag fick käka brunch buffé med mina kära vänner så var morgonens panik som bortblåst. Fantastiskt.  

Dagen har fortsatt i samma ljusa anda och jag har lyckats vara sjukt effektiv. Vid tre hade jag hunnit ta en promenad med både Cissi och Daisy, lagat lunch till Linus och dessutom städat lägenheten.

Innan solen gick ner tog vi en promenad för att beskåda snön. Det har som sagt snöat hela gårdagen och nu när solen äntligen sken igen var alla människor ute i det fria för att beskåda naturens underverk. Jag har under mina år här i Uppsala aldrig sett så mycket snö. Det kändes som ett vinterparadis som taget från Doctor Zchivago (fast med fula 60-tals hus). Dejan och Prinsen var lika förundrade de.






Daisy hittade ett berg....




Som var högt högt



Då kan man titta sig omkring....

Eller Pussas




Eller räcka ut tungan...




hej då!